En kraftmätning mellan England och Tyskland
Andra världskriget utkämpades över stora delar av världen - på land, i luften och på haven. En av de mest dramatiska stridsscenerna var Atlanten. Slaget om Atlanten innebar att tyska ubåtar attackerade allierade ytfartyg på deras resor över Atlanten och var egentligen en lång serie bataljer till sjöss mellan 1940 och 1945. Striderna handlade i grunden om att få herraväldet över sjöförbindelserna mellan USA och de allierade i Europa.
Storbritannien var beroende av sjötrafik för sin försörjning och slaget på Atlanten handlade för dem om att upprätthålla sina transportled under den tyska ockupationen. Slaget kom att utvecklas till en riktig kraftmätning mellan Tyskland och Storbritannien. Hitlers mål var att svälta och isolera britterna till nederlag och därför sänktes fartyg som var på väg till 
Storbritannien. Detta gick förstås också ut över vanliga passagerarfartyg. Tyskland kontrollerade hela atlantkusten från Nordnorge till Sydfrankrike. De tyska ubåtarna kunde gå ut till havs och utan förvarning attackera alla fartyg som tillhörde de allierade.
Alla handelsfartyg som skulle gå över Atlanten samlades i konvojer, beskyddade av örlogsfartyg. Dessa konvojer seglade ofta i zick-zack för att försvåra attackerna för de tyska u-båtarna, vilka dock ändå var kapabla att ta sig in bland handelsfartygen och torpodera dem. De stora utmaningen för de tyska ubåtsbesättningarna var att lista ut när och var konvojerna skulle passera. Efter stora ansträngningar lyckades tyskarna knäcka den brittiska flottans kod, vilket ledde till vissa framgångar under våren och sommaren 1940. När sedan britterna bytte kod, försämrades underrättningsläget drastiskt för tyskarna som då istället satsade på spaning efter konvojerna vid den östamerikanska kusten och i de brittiska inre vattnen. Uppgifterna skickades vidare till tyska ledningscentraler som i sin tur vidareförmedlade dem till ubåtar i de aktuella områdena.
Guld- och silverskatter på Atlantens botten
Totalt sänkte de tyska ubåtarna upp emot 3000 fartyg mellan 1940 och 1945. Brutala scener utspelade sig i förbindelse med sänkningarna av fartygen där sjömän förtvivlat och ofta förgäves försökte överleva i det iskalla havet, som ibland var täckt av ett lager brinnande olja. Förutom olja och andra varor, gick även fartyg med silver- och guldlast till bottnen under slaget om Atlanten, vilket efterföljande har resulterat i att många skattsökare har letat efter skatter på Atlantens botten.
SS Gairsoppa var ett brittiskt ångfraktskepp som 1941 anslöt sig till en konvoj av skepp på sin resa från Indien till Storbritannien. Gairsoppa vek dock av från konvojen och satte kurs mot Irland när bränslet började ta slut. Den 16 februari 1941 fick ett tyskt jaktflyg syn på fartyget och när det befann sig 500 kilometer från Irlands kust torpederades det och sjönk till ett djup på 4700 meter. Med i lasten hade fartyget haft en ytterst dyrbar last bestående av över 200 ton rent silver i form av silvertackor. Detta gör den till den största silverskatten som någonsin har hittats på havets botten. Lasten hittades 2011 av ett skattsökande bärgningsföretag som lyckades bärga en stor del av silverskatten, men en del av den kan fortfarande ligga kvar på havsbottnen. Det var med stor entusiasm som Mynthuset för ett par år sedan lyckades komma över en del av silverskatten från skeppet, vilken i sin tur kunde föras vidare till våra kunder i form av silvertackor med inskriptionen Gairsoppa.
